Anna-Karin Eskilsson

"Be yourself, everyone else is taken" - Oscar Wilde

Meny Stäng

Raynauds Fenomen – vita fingrar

IMG_4526_2 (2).jpg

Jag har haft problem med vita fingrar och tår så länge som jag kan minnas. Det har blivit jobbigare med åren och i takt med att symtomen ökat har jag hittat nya lösningar för att göra det så lindrigt som möjligt.

Jag tänkte passa på att samla mina tips i detta blogginlägg till dig som kämpar med samma problem som jag ☃️

Först lite info om vad Raynauds Fenomen egentligen är…

Raynauds Fenomen orsakas av sammandragningar i de små ytliga blodkärlen i fingrarna (kan även vara i tårna och t.ex. näsan). Sammandragningarna utlöses vanligen av kyla, men kan även framkallas av stress.  När det inte kommer blod ut i fingrarna blir de vita. Därefter kan det uppstå en blåaktig nyans som orsakas av syrebrist. När krampen sedan släpper och blodet börjar pulsera igen blir fingrarna rodnade och kan kännas svullna. Nedsatt känsel, stickningar och smärta är vanligt under fenomenet.

Raynauds Fenomen finns i två former, primär, som oftast debuterar i tonåren och sekundär som är kopplad till bakomliggande sjukdom, t.ex. reumatiska systemsjukdomar.

Nedan kommer mina bästa tips…

  1. Motionera gärna regelbundet för att hålla igång blodcirkulationen och rök INTE.
  2. Håll dig varm – i hela kroppen. Ha tillräckligt varmt i rummet och klä dig bra.
  3. Använd ullstrumpor istället för bomull. Gärna fårskinnssulor i skorna. Rymliga skor som inte håller åt. Tofflor eller varma sockor inomhus 🙂
  4. Tumvantar är det bästa för fingrarna. Gärna av skinn och med ullfoder. Använd gärna fingervantar i siden under tumvantarna.
  5. Se till att handleder och fotleder inte är bara. Handledsvärmare är toppen, både under handskar/utan handskar och för användning inomhus.
  6. Rattmuff i fårskinn är skönt på en kall ratt – eller se till att få med rattvärme om du går i bilköpartankar.
  7. Vetekudde att ha under handlederna på skrivbordet vid datorarbete eller under fötterna om golvet är kallt, man sitter stilla och inte vill använda tofflor.
  8. Använd vantar eller varför inte grytvantar när du tar ut något ur frysen/kylen.
  9. Skala potatis i ljummet vatten och se till att grönsaker och annat är rumstempererat innan du börjar skära.
  10. Undvik metallsmycken runt handlederna och fingrarna.
  11. HotHands handvärmare håller värmen upp till 10 timmar. De innehåller järn, kol och vatten och aktiveras när de kommer i kontakt med syret i luften. Om värmaren inte behöver användas i 10 timmar kan man avaktivera värmereaktionen genom att lägga den i en tätslutande påse efter användning och därefter reaktivera när behov uppstår igen. Kan med fördel placeras på handledens insida (invikt i handledsvärmare). 
  12. Rubicson handvärmare håller händerna varma upp till 30 minuter och kan återanvändas efter att ha kokats i vatten i 5-10 min.
  13. Uppladdningar handvärmare som laddas via USB och håller värmen 1-2 timmar.
  14. Glycerylnitratkräm innehåller nitroglycerin och har en lokalt kärlvidgande effekt som ökar blodflödet i det behandlade området. 1-2 cm kräm gnids in under ett par minuter, effekt uppnås efter 30-60 min och sitter i ca 8 timmar. Skrivs ut av läkare på recept.
  15. Silverhandskar gjorda av 8% silver, bomull och lycra värmer skönt och är toppen att ha vid bilkörning, inuti tumhandskar eller när man handlar och tar i kyl-/frysvaror. 
  16. Silversockor för kalla fötter.
  17. Värmehandskar finns i många olika utföranden och av olika kvalitet. Med eller utan uppladdningsbara batterier. Hestra är kända för att göra handskar för tuffa vinterförhållanden och Hestra Power Heater – mitt tror jag på – de kostar dock 3000 kr, men kommer nog att bli nödvändigt för mina framtida vinterpromenader med hundarna och för att göra slalomåkning möjligt igen.
  18. Värmesulor låter också toppen, tror det kan vara bra att investera i ett par dyrare om man har problem med vita tår. Kanske Digitsole Warm Series?

Det var mina samlade tips hittills – kommentera gärna om du sitter på fler ideer om hur man på bästa sätt kan undvika vita fingrar och tår 👍🙂

 

Julstämning

Åh vad jag älskar december månad 💕 Kanske lite vitt ute, om inte en massa ljus som lyser upp mörkret och sprider lugn, många anledningar att vara tillsammans och inte minst allt pyssel.


I år är första året på många år som jag faktiskt inte stressat. Har jobbat heltid (lagom 🙂), inte behövt jaga små barn eller oroa mig för sjuka barn och roat mig med att pyssla tillsammans med Osanna på ”vuxenvis” 💃


När vi skulle baka var en tredjedel av pepparkaksdegen försvunnen, men det räckte ändå så att Osanna fick sina kakor för dekoration 👍


Nu på fjärde advent pryder de köksfönstret 🎄


Julklapparna är också nästan klara och i år har det bara varit roligt att fundera, planera, fixa och slå in 😍


Tomtara som jag köpte med 75% rabatt strax innan jul på Jysk förra året är redo inför julafton. Fick plats på vardagsrumsbordet så att inte någon (typ Ingo) ska få för sig att markera revir på dem (också) 😉


Iden om att pynta ljuslyktan med mossa var inte särskilt strålande förrän jag kom på att det ju inte måste vara levande ljus i den. ✨🌟


Skoskåpet i hallen fick också några nya små gäster 🎅🏻


Och smyckeskåpet lyser upp gången in till toa 🎄


Och så min egentillverkade julgrupp med ”gamla” dekorationer och mossa från berget på baksidan ✨


Kurre älskar att testa alla ”nya” ställen – inte alltid lika populärt 💕



I dag kom svärfar, Staffan på besök. Vi skulle egentligen ha firat lilla julafton igår, men Lalla hade vinterkräksjukan så det blev tyvärr inget av.


Vi fick en underbar ”ställning” med massor av goda saker, allt ifrån kex, peoparkakor, ost, oliver, dadlar, sylter, godisoch äpplen till extralagrad julmust, glögg och annat. Här pryder allt som inte måste vara i kylskåpet sin plats 🌟

Nu bara 6 dagar kvar till julafton – myyyys varje dag 💞

En hel semester utan…

Fyra hela veckor har jag varit utan min handväska 😱 Pengarna och blodsockermätaren fick jag med mig i bilen när jag och Osanna åkte tillbaka mot Stockholm den 16 juli, men resten blev kvar hos mamma i Ånge 50 mil bort…

Tack broder Lars och Jennifer för att ni kom ihåg att få den med er till mig efter ert besök i Ånge 😍

Gissa vad jag saknat dessa saker och vad otroligt glad jag blev för återföreningen 😉

Inga onödiga prylar i min handväska inte – ql att inse det 🙃

Och gissa vad jag saknat mest?!? Den som först gissar rätt bjuder jag på ”fika”.

Superenkel äppelpaj 🍏🍎

  • 3 normalstora äpplen
  • 2 msk kanel
  • 0,5 + 0,5 dl socker
  • 75 g smör
  • 2,5 dl havregryn
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk vaniljsocker

Skär äpplena i bitar (ca 1,5 x 1,5 cm). Blanda med kanel och 0,5 dl socker ( mer om du önskar sött).


Smält smöret i en kastrull. 


Ta bort från plattan och blanda i havregryn, vetemjöl, vaniljsocker och socker.

Smöra en pajform och häll i äppelbitarna. 


Strö havregrynsblandningen över.


Grädda i 200 grader (varmluftsugn, 225 grader i vanlig ugn) ca 15 min tills pajen fått lite färg.


Servera med grädde, vaniljsås eller glass – allt efter smak 😜

Grön smoothie i solen ☀️🍏


Tänkte dela med mig av ett favoritrecept – både ”nyttigt” och gott 😊

Apple green smoothie

  • 2 gröna äpplen
  • 1 avocado
  • 2 nävar färska spenatblad
  • en bit ingefära efter smak
  • 1/2 pressad citron
  • vatten
  • is

Skär äpplen, avocado och inefära i bitar.  Mixa efter hand i mixer. Lägg till vatten och is efter smak 😜

Gravturne

Många gravar blir det och för många mycket ”jobb” eller dåligt samvete att behöva plantera blommor, tända ljus och vattna. 

Det är alltid en speciell känsla när jag besöker pappas grav i Ånge, ett fint minne och den platsen där hans aska finns. Samtidigt så är pappa mer närvarande för mig i vardagen hemma och i speciella stunder än på själva kyrkogården där han ligger begravd – vilket ju är tur eftersom vi har 47 mil att åka från Nacka till Ånge. 💕


På bilden ovan är min farmor och farfars grav. Första gången som vi besökte graven i Hammerdal, 16 mil från Ånge sedan min farmor dog 2006. Min farfar har jag aldrig träffat, han dog året innan jag föddes. Mamma betalar 600kr/år för gravvård och det får vi verkligen 😊🌺


På bilden ovan är min mormor och morfars grav i Bräcke, 3,5 mil från Ånge. Mormor gick bort för 25 år sedan och morfar dog när jag var 5 år. 


Här sätter Osanna en blombukett med blommor från mammas tomt på min pappas grav på kyrkogården i Ånge. 12 år har gått sedan han lämnade oss, alldeles för tidigt 😢


Och på bilden ovan är pappas adoptivföräldrars gravplats, även den i Ånge. Det är 24 år sedan de lämnade oss, med bara några månader imellan… 


En relativt ny och väldigt smart lösning är asklunden. Där får man urnan begravd med sin egen sten intill. All skötsel tas om hand av kyrkorådet och det är alltid fint och man behöver inte känna dåligt samvete om man inte har möjlighet att komma dit så ofta. Lite mer personligt än minneslunden 🌹

På bilden ovan ”gamla” asklunden i Ånge och på bilden nedan den nya 🌸

Smultronpromenad🍓


Dagens hundpromenad blev lång tidsmässigt men väldigt kort avståndsmässigt 😉

En väldigt besviken Migo ville absolut inte vända om med mig och Osanna efter att vi roat oss i över en timme med att gå några steg på gatan för att strax därefter kliva ner i diket igen. 🍓🍓🍓


Hela burken, som vi trodde var alldeles för stor blev full med smultron. Finns det något som doftar så magiskt som smultron? Ser fram emot att äta dessa tillsammans med lite grädde ikväll 😊


Och så lilla kannan med nyplockade bär som vi hade med oss till moster Margit när vi var där och hälsade på i eftermiddags ☕️

Sinnenas konstpark i Ånge


Måste erkänna att jag belv positivt överraskad av dagens lilla utflykt till Ånge camping och sinnenas konstpark 😊


Oanade möjligheter döljer sig bakom ett litet tygstycke 😉 Utställning precis i entren 👍🏻

På väg in i parken 😎


Kaffekoppsmosaik ☕️


Inspiration föe entregången hemma?


Skogsbrandskonst 🔥


En genväg 😜


Yoga 😜


Meditation 🙃


Och en alternativ väg till republiken Jämtland för den som vill undvika tullen vid Jämtkrogen 😎

Allt detta bara en liten del av det som finns i parken – lämnar med många ideer 👍🏻😊

Hur det kunde vara att växa upp i början av 1900-talet

Har precis läst igenom min farmors handskrivna minnesanteckningar från hennes uppväxt. Otroligt vilken skillnad mot idag och ändå ”bara” drygt 100 år sedan. Mycket att reflektera över när jag jämför det hon berättar med min och mina barns uppväxt…


På bilden är min farmor, farfar och pappa 1936, då farmor var 29 år

Här nedan kommer minnesanteckningarna, avskrivna av mig med några komma och styckeindelningar tillagda – annars original:

Minnesanteckningar av Kristina Johansson (1907-2005)

Pappa och mamma bodde i en liten by som hette Nyland, den tillhörde Gåxjö socken. Men mamma trivdes aldrig där, hon tyckte det var platt och lågt land. Dom bodde i en liten stuga som bestod av ett litet kök och en liten inkammare, som vi sa på den tiden. Mamma födde fyra barn i den lilla kammaren, så då började de tänka på att skaffa sig en något större gård. Pappa tänkte köpa en lite större gård där i samma by, men det ville inte mamma. Men så blev de erbjudna att arrendera en stor gård på Raftsjöhöjden, så då flyttade de dit, det var våren 1909.
Det var inte lätt, mamma hade fyra minderåriga barn, den minsta var bara några månader. Så kom dagen när de skulle flytta, det var mycket dåliga vägar på den tiden och det var inte som nu bara att sätta sig i en bil. Men på den tiden var varken barn eller äldre bortskämda, dom fick låna sig häst och vagn och började lasta på sina prylar, sängar och sängkläder. Det tog en hel dag innan de kom fram. Mamma skulle stanna där, så de lastade av och sen åkte pappa hem för att komma dagen därpå med det som var kvar, kon, geten och endel andra saker. Mamma hon fick brått med att laga lite mat och göra i ordning bäddarna så att barnen fick lägga sig till natten.

Tiden gick fort och det dröjde innan det blev någon ordning och reda på allt. Så kom tiden då de skulle skörda höet, då kom de på att kalla folket i byn på slåtterkalas, de var mycket snälla och hjälpsamma och skördade allt höet. Mamma hade inte någon tid då att göra något kalas, men sa att nästa sommar skulle de göra ett bra kalas åt alla stora och små, alla var glada och nöjda.

Pappa och mamma var duktiga att arbeta och vara försiktiga för att för de måste ha en häst och redskap för att kunna bruka jorden. Pappa köpte en häst, plog och en harv, sådde korn, havre och råg, sist potatis. Det ville vara mat till hushållet, det växte och blevstörre för varje år tills vi blev tio barn. Så blev det att köpa kor och vad allt som det tillhörde, separator som kunde skumma mjölken och en kärna som vi barn fick veva för att det skulle bli smör.

Vi växte till så att vi fick hjälpa till undan för undan, en av dom äldsta fick följa med till ladugården och lära sig mjölka getterna, men dom hoppade bara undan men med tiden gick det ganska bra. Dom andra fick vara inne och se till småsyskonen, det var inte så roligt. Vi vaggade men ingen sömn kom, vi hittade på att sluta deras ögonlock genom att hålla handen över, till slut sov dom. Vi fick vara lite uppfinningsrika om vi skulle få komma ut och leka någon gång.

Så småningom kom tiden när vi skulle börja skolan en för varje år ända tills det var fyra stycken kvar. Mamma blev sjuk och dog ifrån oss, hon dog en lördagnatt. På söndag morgon kom pappa och väckte oss och talade om att vi var utan mamma, hon dog i barnsäng. Jag var då elva år och fick så vårdnaden av mina minsta syskon, en var ett år och en var två år, det var pojkar. Eftersom jag skulle sköta dem både dag och natt grät jag mycket under sommaren när jag såg mina kamrater vara tillsammans och leka.

Mamma dog just första veckan då skörden skulle börja, pappa söjrde mamma så att han blev sjuk och sängliggande. Men då fanns det snälla människor som kom och hjälpte till att bärga höet, det fanns mycket hjälpsamma människor, det fanns ingen avundsjuka bland människor då.

Det fanns inte någon byggd skola när vi började, utan dom hyrde en stor sal i en gård som stod öde, den var kall. Vi gick där i fyra år, lång väg att gå när det var kallt och mycket snö men vi hade varma kläder. Så skulle vi ha med oss mat mitt på dagen, den bestod av en flaska mjölk det fanns inte termos på den tiden. Det var att dricka den kalla mjölken och äta en kambrödsstut som var en smörgås av hembakat tunnbröd.

Sedan vi hade gått de fyra åren i småskolan fick vi åka till Gåxsjö för att gå två år i folkskola. Vi fick bo på en gård, dom hade mycket djur av alla slag. Jag fick stiga upp tidigt för att lära läxan och sedan hjälpa till i ladugården innan jag gick till skolan. På matrasten sprang jag hem till gården för att äta en smörgås och dricka ett glas mjölk till. Jag gick i skolan till klockan halv fyra, när jag kom hem fick jag äta middag, sedan var det att diska och bära in veden samt vattnet till en stor kopparså, den rymde femtio liter. Sedan jag gjort allt detta var det dags att följa med till ladugården efter detta fick jag äntligen tid att läsa min läxa men då var jag så trött att jag sommnade ifrån men vaknade och började om. Lördagen kom och då ville man gå hem och träffa syskonen, det var en mil att gå, det var vinter och det blev mörkt, det fanns inte några sparkar på den tiden.

109 år idag 🎂

Min farmor, född den 13 juli 1907 skulle ha fyllt 109 år idag om hon levt. Hon dog 2005, bara 1,5 år innan hon skulle ha fyllt 100 år.

Jag firade hennes minne idag med att ta med mig mamma och Osanna och åka den drygt 18 mil långa vägen till Görvik där pappa är född och där hon bodde fram till 1994, då hon var 87 år då hon flyttade från huset till en lägenhet i Hammerdal.

Det var både läskigt och förväntansullt på samma gång. Tänk om byn dött ut och huset förfallit. Tänk om alla fina minnen skulle suddas ut och ersättas av nya bilder?


Vi började med ett lunchstopp i Hammerdal, där vi också besökte kyrkogården och farmor och farfars grav. Farfar dog året innan jag föddes, så fick tyvärr aldrig möjligheten att träffa honom. Fint planterat var det, härligt att se att kyrkorådet fixar när mamma betalar 💗


I Görvik parkerade vi utanför bygdegården, som ligger granne med farmors gamla hus. Där spelade jag och min bror pingis, pratade med Gustav som inte hade några tänder och drack för mycket sprit, han var lite läskig men jättesnäll. Vi var även där på skördefest varje år, då var det auktion, lotterier, gott fika och massor av folk.


Det var så härligt att se att farmors gamla hus stod kvar och att de nuvarande ägarna renoverat en hel del ☀️ 

Åskan och regnet hängde tungt i luften dofterna var precis desamma som när jag var barn. Mindes hur vi byggde kojor på gräsmattan, fångade en hare, matade musungar, fikade tunnbröd med getmese och drack saft med bullar – det var sommar det 😎


Även uthuset med garage, dass, förråd och vedbod stod kvar 😍


Här är baksidan av vedboden och luckan där vi kastade in veden som vi hjälpte pappa att klyva. När luckan blev ”full” klättrade vi in och staplade upp veden mot väggarna för att därefter kunna slänga in mer.

Pappa slog alltid det långa gräset bakom vedboden och på några andra ställen med lie och jag och lillebror fick åka uppepå det som blev över efter att vi tagit undan till kaninen på släpvagnen till soptippen 🌾


Något som jag ville göra ofta och som det blev alldeles för lite av var att meta abborre och ro drag. Pappa gjorde det gärna, men först när jobbet var gjort och om det inte åskade (vilket det gjorde ofta så som jag minns det).

Olle, som bodde hos farmor hade en eka i ett båthus liknande det på bilden. Sååå mysigt att dra ut den, ösa om det behövdes och sedan guppa runt på Görvikssjön.

Vi metade i alla fall minst en gång varje sommar och då ville jag aldrig sluta. Bäst nappade det vid ”syrena” 😊


Vi avslutade besöket i Görvik med att ta en filapaus nere vid badplatsen i Görvikssjön. 💞