Anna-Karin Eskilsson

Strax innan klockan två idag ringde de från skolan och berättade att Osannas telefon var borttappad. Som tur var så var det min gamla iPhone 5 som jag hade innan jag bytte jobb, med samma ”hitta min iPhone” konto som jag har på min nya jobbtelefon… så på några sekunder kunde jag se vart telefonen var.

Jag har många foton som visar exakt adress var telefonen varit, men väljer att visa ett där man inte kan se vart telefonen är – med hänsyn till inblandade…

1,5 mil från Skuru skola där den försvann!!! Med 19% batteri kvar. Knappast borttappad utan snarare STULEN

Jag packade ihop på jobbet, skyndade mig hemåt och tog bilen på jakt efter telefonen. Kanske inte det smartaste att själv åka iväg och leta, men tiden var knapp innan batteriet var slut och Osanna som fick telefonen i födelsedagspresent för tre veckor sedan var jätteledsen. Och – jag ville INTE polisanmäla… Tänkte ett tag på att ta med mig Oskar – att bara ha med mig 196 cm 100 kg tung Oskar som sällskap kunde ha känts lite tryggare eftersom jag inte visste exakt vart färden skulle bära. Men jag fixade det själv… hade sällskap av en man som jag träffade på mot slutet.

Det var länge sedan jag var så besviken, arg och ledsen. Orkar inte berätta hela historien, men den är väldigt sorglig, på många sätt. Jag vet vem som tog den (även om hon inte vill erkänna), vet hur den vandrat (tack vare hitta min iPhone som jag var in på med jämna mellanrum till dess att jag var på plats), vet en person som precis förlorat förtroendet för en vän, en annan som blivit inblandad och fått meddelanden skrivna i Osannas namn och jag har en dotter som vill byta skola för att få nya vänner – som är ärliga och snälla.

Telefonen återfanns till sist i en papperskorg (där den legat max 2 min), eftersom jag råkade spela ljudet innan jag var precis på plats… men jag var väldigt nära att ta en person på bar gärning och vet i princip exakt vad som hänt – trots att den som tog telefonen och sedan lämnade över den till en annan person (efter att ha ringt, fotat, raderat Osannas favoritbilder och skrivit meddelanden i hennes namn) nekar…

Jag har bett Osanna att inte berätta om var telefonen varit och hur den kom till rätta för någon, det får skolan hantera med berörd familj (eftersom det inträffade under skoltid) och det är jag övertygad om de kommer att göra på bästa sätt. Vill inte att hennes kompisar ska få veta, det kommer inte att hjälpa någon… Hoppas att det inte blir för många frågor på måndag, då många var engagerade i försvinnandet och letandet.

Ett stort tack till hitta min iPhone – idag världens bästa uppfinning