En härlig timme ensam i min barndoms skog, på fd (!!!) kalhygget där vi flera gånger tidigare sett huggormar.
Inte världens bästa skor direkt att ta emot en eventuell huggormsattack i hallonsnåren…
Att plocka bär har något meditativt över sig. Även om jag ända sedan jag var liten tävlat med mig själv och andra om att plocka så snabbt och mycket som möjligt, så ger det ett lugn!
På vägen tillbaka valde jag gamla ”hundstigen” – men vart har den tagit vägen???
Dags för kvällsfika – det blev inte lika mycket bär som den gången då jag plockat hinken full med lingon och till pappas förvåning även fyllt tröjan (med knutna ärmar och huvudhål) med bär lagom till dess att han var klar med sin hink…
