… 1,5 timmar i BILKÖ och knappt 2,5 mil körda. Så var det onsdag morgon med start kl 06:20 förra veckan. Borde ha varit på jobbet som vanligt innan kl 7 och kom fram strax före kl 8… VARFÖR bor man i Stockholm och varför över huvud taget kör man bil?? Att åka kommunalt tar som minst 1 h och som vanligast 1h 15 min från Nacka till Bromma/Sundbyberg, kanske ett bättre alternativ om man kan passa på att jobba (icke hemligt sådant) under resan?!?
Hursomhelst, den där onsdagen förra veckan, när jag var nästan framme vid jobbet och hade startat och stannat bilen hundratalsgånger lyckades jag köra in i bilen framför. Den började rulla men stannade när jag hade uppmärksamheten på annat så jag körde rakt in i den – eller rättare sagt i bilens dragkrok.
Vi körde båda åt sidan och kunde snabbt konstatera att den andra bilen var oskadd (tack vare dragkroken). Min bil orkade jag inte närmare än att jag såg att listen nertill var lite böjd, utan åkte vidare de typ 1000 m som var kvar till jobbet.
Nu vet jag vad förträngning är, för det var exakt det som jag ägnade resten av dagen till! Nästa dag när jag tidigt på morgonen (igen) skulle åka till Tällberg kom jag på att jag borde kolla bilen samtidigt som jag tankade innan jag lämnade Nacka. Ja, och det såg ju inte sådär jätteroligt ut…
… undrar hur många 1000-lappar det kommer att kosta (bara för 1 sekunds fokus!!)? Inte direkt en utgift som jag behöver efter att redan haft oförutsedda utgifter på över 20 000 kr denna månad.
Sen nästa sak, vad ska jag säga hemma? Att bilen såg ut så när jag kom ut från ”affären”? Att jag råkat köra på en kant som var helt osynlig? Att jag fick ofrivilligt motorstopp och råkade studsa emot en ”gråsugga”… Ja, i alla fall inte att jag klantat till det och KÖRT IN I BILEN FRAMFÖR! Jag som precis varit arg på Oskar som backat in i ett träd och pajat backspegeln och gjort ett stort hål i sidan på vår andra bil. Vad SKA försäkringsbolaget säga (där vi har båda bilarna försäkrade)? Och vad SKA Bosse säga?!?
Tur att jag var i Tällberg (ja, bilen höll hela vägen dit – och hem!) i två dagar så jag hann komma till sans!
Jag kan ju förresten aldrig ljuga, så det hade aldrig blivit någon annan historia än sanningen här hemma… men det är lite läskigt att inse hur tankarna far och hur lite man egentligen vill erkänna att man gjort ett misstag 
På fredag ska jag till skadebesiktningen i Bromma och bilen får domen. Måste bara trolla fram lite pengar, verkligen surt med så många onödiga utgifter på en månad… nu kan det bara bli bättre och jag lovar att HÅLLA HÅRT i plånboken!
Historien om täckbyxorna kommer senare (det var förhoppningsvis den SISTA oförutsedda/onödiga utgiften i ÅR)…
