Min kära bil har varit på reparation i 10 (!) dagar och vi har försökt klara oss med en bil och SL. Det har väl gått ganska bra, även om det blivit många långa dagar med längre restid och mycket planering.
Sista dagen, som var igår blev jag tvungen att hyra bil eftersom jag skulle på kundbesök norr om Uppsala. Jag gick upp kl 5:30, åkte kommunalt med buss, tunnelbana och tvärbana till Ulvsunda norra. Promenerade till VW Europcar biluthyrning och sa att jag ville hyra en bil… På frågan om vilken bil svarade jag att det inte spelar någon roll, bara det är en bil – det blev en Skoda som nästan inte gått några mil alls! Bredvid mig i uthyrningen kom två män som också skulle hyra bil. På frågan om vilken bil svarade de, en bil, vilken som helst, bara den har 4 hjul och tar oss från A till B. Hihi, skönt att inte vara ensam om att inte veta vad man vill ha. Tänkte senare att jag ju hade kunnat ta en Porsche – det hade ju varit roligt (men inte så billigt) och hur hade det sett ut när jag gled in på kundens uppfart?! Jaja, drömma kan man ju alltid! 5000 kr i självrisk för reparationen plus bilhyra blir ett tillräckligt stort hål i sparkontot…
När jag skulle lämna tillbaka bilen var jag sen, alltså för sen för att hinna skjutsa Osanna till ridningen om inte allt inkl trafiken flöt på helt smärtfritt. Osanna brukar åka själv med buss till ridningen på fredagarna men just igår var de på skolbio i SIckla innan så hon skulle inte hinna hämta ridkläder och komma med bussen.
Det fanns ingen personal vid Europcars disk utan man skulle ringa dem – dock helt oklart vliket nummer… Då kom det en annan kille som jobbade på VW och frågade om jag behövde hjälp. Han ringde åt mig och när jag frågade om det fanns någon genväg till Skadeverkstaden eftersom jag var lite stressad erbjöd han sig att skjutsa mig runt husen dit. Säkerligen fanns inget av detta i hans jobbeskrivning utan han gjorde ”det lilla extra” för mig och räddade min eftermiddag och Osannas ridning 
Jag tackade honom jättemycket och tror att han kände sig väldigt glad för att ha kunnat hjälpa mig. Tänk
