Någonting som jag aldrig gillat är höjder…
Minns när jag var liten och vi var på semester i Stockholm och vi var upp i stadshustornet. Pappa tyckte att tornet lutade redan inne i trapphuset och han ville vända flera gånger. När vi väl kom fram till balkongen fick vi knappt gå ut – är höjdrädslan ett resultat av arv eller miljö?
Minns första gången som jag åkte sittlift i fjällen. Superläskigt – då var det 1000 gånger bättre med bygelliften på marken även om det var både jobbigare, irriterande att trängas med brorsans högerskida och gick långsammare. Men detkom jag i alla fall över för flera år sedan.
På bilden skottar jag garagetaket i Bosses föräldrars sommarstuga för drygt 20 år sedan. Haha kolla stilen! På behörigt avstånd från kanten!
I kväll föreslog Ofelia att jag borde gå en klätterkurs – för då blir man stark i armar, mage och rygg – vilket man inte blir på spinningen som vi precis hade avklarat. Hmmm, jag försökte krångla mig ut genom att skylla på min fd skadade häl, men då kontrade Ofelia med att hälen, den använder man inte vid klättring…
