Anna-Karin Eskilsson

I morse åkte jag bil till jobbet – för första dagen den här veckan…

Jag startade tidigt och det rullade ganska ok på 37 min, alltså drygt 20 min snabbare än kommunalt. För ptta år sedan tog det max 25 min om jag åkte den tiden eller senast halv sju på morgonen. Om jag åker halv sju nu tar det över en timme!

Men! Idag blev det ingen promenad och inget gjort. Inget morgonprat med Skurubor, inga mail lästa eller skrivna, ingenting intressanta iakttagelser eller reflektioner över alla andra på väg någonstans, inget annat än 30-varningarna som blinkade över Essingeleden….

Hmmm, får se hur jag kommer att göra framöver 😉

Jag tror att jag har hittat mitt sätt – alltså ett nytt sätt att ta mig till kontoret 😉

Kommunalt! En timme tar det – istället för att sitta i bilköer och inte veta om det kommer att ta en timme, en och en halv eller i värsta fall mer. Att inte behöva känna sig tvungen att åka senast kl sex på morgonen för att undvika risken för det totala stoppet…

Jag får dessutom chansen att ta fler steg än vad det är till bilen från entredörren…

OK, jag vet att jag har tjuvstartat…

… plockade mossa i (tomma) hundbajspåsar i skogen, letade fram gamla krukor och pynt i garaget, glitterströssel från scrapbookinglådan och sen blev det en liten utflykt till Blomsterlandet

Om adventsstjärnorna lyser eller ej tänker jag ännu inte avslöja…

Hmmmmm, varför får jag detta mail? Jag har aldrig registrerat mig på Netflix.

Avsändaren ser skum ut och jag undrar OM detta kan vara ett bluff-mail? Lika bra att inte klicka på någon av länkarna!

Någon annan som fått detta mail?

Jag tänkte att jag skulle berätta lite närmare om de utflykter som jag och barnen gjorde på vår kryssning i Karibien. Bosse missade ju allt, förutom att han fick chansen att vara ansluta och vara med en halv utflykt, när vi badade med Stingrockorna mitt ute i havet… (mer om det en annan dag).

Lucy hette delfinen som vi simmande tillsammans med

Helt underbara djur – alltid glada och intresserade av att lära nytt och umgås med konstiga varelser med ben och armar 😉

Många pussar blev det, bara en person som saknas…

… Bosse lämnade oss när vi var på Cayman Island den 28 okt för att åka hem och få ögat som förlorade synen den 25 okt opererat hemma i Sverige.

 Underbar känsla att flyta fram tillsammans med en delfin ♥

Inte så mycket att välja på när det kommer en säkerhetsuppdatering… annat än att uppdatera.

Så där försvann alla mina egna programmeringar av färger, typsnitt och annat (igen). Funderar allvarligt på att överge det personliga som jag skapat och köra standardmallen istället!? Försöker att uppdatera så sällan som möjligt, men ibland blir man tvungen, som den här gången.

Kanske får jag lite tid i helgen att göra nya programmeringar och piffa till det lite – alternativt bestämmer jag mig för att hålla fast vid mallens inställningar?

Information från WordPress: WordPress 4.0.1 är släppt och är en viktig säkerhetsuppdatering som åtgärdar inte mindre än 6 st potentiella säkerhetshål i WordPress. Läs mer om denna uppdatering i den officiella bloggen. Det är som alltid viktigt att man uppdaterar så snart som möjligt när det kommer säkerhetsuppdateringar som denna. Har du inte aktivt inaktiverat säkerhetsuppdateringar så kommer WordPress att uppdateras automatiskt.

Hehe, bilden är beviset på att JAG faktiskt varit i Heidelberg en gång tidigare (och sett samma saker som jag gjorde igår). Det var sommaren 1990 då jag var på InterRail tillsammans med min tyska brevvän.

Bilderna ovan visar den gamla bron – första bilden är från 1990 och den andra från igår…

… och här är utsikten mot slottet från gamla bron – första från 1990 och den andra från igår 😉

Till förmån för en god middag avstod vi från att gå den långa trappan upp till slottet igår – men vad gör det när jag redan gjort det för 24 år sen 😉

Här är utsikten från slottet 1990…

Och gårdagens middagsställe…

Min kompis Marion hade tillverkat en varsin T-shirt där vi uppdaterade resvägen efter hand – den 17 juli var vi i Heidelberg Fotade tröjan alldeles nyss, på min säng – härligt minne!

Semestern blev inte som vi tänkt oss, men barnen bondade och vid sidan om allt fixande och oro njöt vi så gott vi kunde av värme och nya upplevelser. Trots att Bosse förlorade synen på ena ögat redan första kryssningsdagen och blev tvungen att åka hem för operation i Sverige efter ett par dagar fick vi med oss många härliga minnen hem. Vädret var perfekt – runt 30 grader både i luften och vattnet

Ta gärna en titt på bildspelet och videosnuttarna ovan

Att älska till 300%… var något som jag inte trodde var möjligt innan mina barn föddes. Nu vet jag att det är precis så det är. Det går inte att dela på kärleken, utan den blir bara större!
Den största gåvan jag har är mina barn, alla med olika härliga personligheter och egenskaper ❤

Det senaste året har jag haft väldigt jobbigt med att läsa, jobba vid datorn, handarbeta, pyssla, ja man skulle kunna säga allt där man behöver fokusera blicken…

Jag har trott att det var ålderssynthet (och i värsta fall diabetesrelaterat). Har provat olika +-glasögon, men med föga framgång. Vid diabetesögonkollen i juni var allt helt normalt – skönt. När jag påtalade att jag såg dåligt och sköterskan gjort ett par tester började hon misstänka att jag skelar och jag blev satt i kö till ortoptist.

Äntligen har jag fått svaret, svaret på ett problem som första gången tydligt gav sig till känna när jag var 11 år och var mitt inne i min första riktiga bokläsarperiod.

Igår mitt på dagen fick jag sätta en lapp över ena ögat och skulle sedan gå så i 24 timmar fram till undersökningen hos ortoptist idag.

Väldigt jobbigt, men otroligt nyttigt att få erfara att vara enögd.

Resultatet av dagens undersökning visar att jag har en dold skelning och ännu ingen ålderssynthet så som jag trodde. Anledningen att det ger sig tydligare tillkänna nu är dock åldersrelaterat – att man behöver anstränga sig mer för att ”hålla ihop” ögonen…

Ser verkligen fram emot att kunna läsa för nöjes skull igen 😉

Måste bara välja bågar först!