Anna-Karin Eskilsson

På väg hem från jobbet, nästan hemma, bara 1 km kvar. En av de korsningar som jag gillar minst av alla… och där jag av erfarenhet lärt mig att man måste vara uppmärksam även om man kör på huvudled…

Precis efter tunneln under motorväg 222 kommer två avfarter från Värmdö-hållet. Den första med stopp-plikt och den andra med väjningsplikt.  Det är ju toppen att det finns en varningsskylt för korsande väg, men det ursäktar väl inte de som kommer med stopplikt precis efter tunneln att köra rakt ut i gatan?

Igår kom det en tjej med hörlurar i öronen (tror hon pratade i telefonen – eller sjöng med i musiken) i hög hastighet, förbi stoppskylten och ut rakt framför mig. Jag tvärnitade (har aldrig bromsat så hårt) och lyckades få stopp ca 1 m framför hennes bil, som kört ut mitt framför mig, utan att stanna, utan att titta.

Hela kvällen igår var jag lite halvskakis. Tänk OM jag inte varit extra beredd på att bilar kan komma rakt ut (har hänt flera gånger förr, men inte lika snabbt), hade jag hunnit bromsa då? Tänk OM jag hade kört rakt in i sidan där hon satt?

Fotona tog jag i morse när jag var ute och gick med Migo. Medan jag stod i tunneln och fotade kom två bilar och en buss på samma avfart som tjejen gjorde igår. INGEN av bilarna stannade vid Stopp-plikten, endast bussen gjorde det… helt galet, och livsfarligt för den som sitter vid ratten!

Nästan så att jag längtar lite efter att göra ett inlägg på en välbekant WordPress sida efter att hela dagen ha suttit och kämpat med buggar, icke fungerande förhandsgranskning och annat ologiskt på en annan WordPress hemsida…

För ett par veckor sedan skaffade vi nya pass inför vår förestående resa i slutet av oktober. När jag hämtat ut de nya kom jag på att jag skulle leta reda på mina och barnens gamla pass. Jätteroligt att se alla gamla bilder och gjorde även vissa andra intressanta fynd. T.ex. detta kvitto som låg i mitt första pass:

Hmmm, ingen dataustskrift direkt för nästan 22 år sen – undrar just vad jag köpte??? Kanske någon som vet?

Gissa varför jag sparat detta kvitto? Pris utlovas till den som först har rätt svar 😉

Efter att ha städat huset i 12 (!!!) timmar i går landade jag till slut med första numret av en prenumeration på fyra från Damernas Värld.

Såg fram emot att få en mysig stund tillsammans med kaffekoppen och en lyxig tidning. Och så möts jag av sida efter sida med höstens mode och ett gäng ”olyckliga” tjejer. Jag förstår förstås att de blivit uppmanade att se totalt nollställda ut, vad jag däremot inte förstår är HUR detta kan sälja?

Chansen att jag hade velat ha (även om plånboken skulle ha sagt NEJ) någon av kläderna hade ökat betydligt om de bars upp av människor som utstrålade någon form av livsglädje, eller åtminstone utstrålade något alls…

Undrar egentligen HUR dessa modeller mår och vilka liv de lever vid sidan om jobbet?

Ganska långt fram i tidningen hittade jag till slut några mer tilltalande annonser. Helt ärligt så förstår jag mig inte på varför stora designers måste använda sig av modeller som i åtminstone mina ögon ser sjuka ut? Någon som vet?

… jag läste för sent några tips om vad man kan göra för att få återgången till vardagen att kännas lättare.

Till exempel börja på en onsdag – för då känns veckan kortare!

Ett annat exempel är att inte kasta sig in i det mest komplexa – typ layout i WordPress eller avancerade produktinvändningar…

Känner mig ganska trött nu – men det beror nog på morgonens åskoväder som resulterade i blixtnedslag någonstans väldigt nära. Först kunde jag räkna till 1005 mellan blixt och dunder, sen var jag nere i 1001 och sovrummet lystes upp hela tiden. Sen så small det, en otrolig smäll som fick mitt hjärta att slå volter och Migo att i panik börja skälla och sen lägga sig på min huvudkudde.

Vet ännu inte vart blixten slog ner men nära var det – så det kan inte ha varit segelbåten som sjönk i Saltsjöbaden eller huset som fick taket träffat i Danderyd. Enorma krafter är det iaf…

När jag kom hem från jobbet stod Migo glatt vid dörren och hoppades få gå ut på promenad…

Det var fuktigt i skogen efter morgonens åskoväder…

Men härligt med en lugn promenad och bra musik i öronen

Migo kämpar på och leder vägen trots 25 graders värme

Stannar till lite i backen utanför Paulo Roberto för att kissa – och jag får chansen att… pusta ut 😉  Snaaaaart hemma!

Alltså allvarligt!!!
Den här sommaren har ju varit helt outstanding – inte som oftast ”not met expectations”

Först några fantastiska dagar i NYC, sen en kall midsommar, misströstan i typ en vecka och efter det sol och värme, så varmt att jag flyttat till skuggan för länge sen.

Nu har även semesterkänslan infunnit sig till 110% och så vips så är det en vanlig arbetsdag i morgon igen… helt fel känsla men faktiskt rätt ok ändå.

Kanske 12 dagar ledigt var lite lite, men med detta väder ska man inte klaga 😉

Tror inte att det var det stundande åskovädret som var orsaken – snarare dagens teamwork med Bosse, Osanna och Ofelia på Bodaborg i Torpshammar .

Dryga sex timmar av utmaningar, kluringar, smala gångar, klättringar, tankeverksamhet och inte minst teambuilding 😉

Ofelia och Bosse – eller?!?

Osanna kämpar…

Osanna kämpar vidare…

Smart, snabb och ganska smidig…

En avklarad bana ger en stämpel

Ofelia kämpar vidare…

Vi summerar en härlig dag och tackar personalen som letade upp oss mitt i en utmaning för att informera om att de stängde för 15 min sedan och att ytterdörren inte går att öppna inifrån 😉

Är bra för att ”nollställa” hjärnan, stressa av… och samtidigt få ett resultat.

Perfekta aktiviteter för mig

Och även chans till lite teamwork… Här målar jag och Ofelia mammas staket 😉

En härlig timme ensam i min barndoms skog, på fd (!!!) kalhygget där vi flera gånger tidigare sett huggormar.

Inte världens bästa skor direkt att ta emot en eventuell huggormsattack i hallonsnåren…

Att plocka bär har något meditativt över sig. Även om jag ända sedan jag var liten tävlat med mig själv och andra om att plocka så snabbt och mycket som möjligt, så ger det ett lugn!

På vägen tillbaka valde jag gamla ”hundstigen” – men vart har den tagit vägen???

Dags för kvällsfika – det blev inte lika mycket bär som den gången då jag plockat hinken full med lingon och till pappas förvåning även fyllt tröjan (med knutna ärmar och huvudhål) med bär lagom till dess att han var klar med sin hink…

I bland är det härligt att bada – särskilt när det är så varmt i luften att man bara längtar att svalka av sig – och vattnet dessutom är så varmt att man inte vill gå upp 😉

Här kommer några bilder från Storsten, där vi tillbringade helgen.

❤❤ Hela min älskade familj samlad  ❤❤

Migo som tillbringat en hel vecka tillsammans med Oskar i Storsten badade minst två gånger om dagen. Både hopp från bryggan och spring från stranden var lika roligt.

Att apportera vattenleksaker är en hit 😉 Ofelia har äran att ta emot en blöt och glad hund.

Att lämna dem ifrån sig är inte lika roligt…

Osanna och Ami (farfar och Lallas Cocker Spaniel).

Osanna med Migo (närmast sig) och Ami (längst till vänster)

Lite lagom soligt för mig ☀

Osanna står på Oskars axlar ✌

Ofelia ❤

Var ingenting för mig!!

Agerade istället fotograf på Utö när Bosse, Ofelia och Osanna kämpade på…

Osanna tar på sig den tunga dräkten…

Matchen är igång

En utmattad tjej…

En utslagen tjej…

Enklare att brottas utan dräkt – en nedslagen pappa…

Jag försöker avbryta matchen… Efter 20 min var det i alla fall slut