Anna-Karin Eskilsson

Ofelia tycker nog att det är väldigt jobbigt att få höra att hon är lik mig (jag vill inte vara lik min mamma heller inte till utseendet och inte till sättet, varken som barn, tonåring eller vuxen). ❤

Min mamma var lågstadielärare på samma skola som jag gick (för parallellklassen). På skolan kände jag henne inte över huvud taget – jag pratade nog mindre (läs inget) med henne än vad mina klasskompisar gjorde. Mamma åkte bil till skolan (pappa skjutsade) och jag åkte buss (först fick jag gå 500 m till busshållplatsen). Allt för att slippa visa mig tillsammans med henne…

Jag minns när jag bestämde mig för att absolut inte bli som min mamma – det gjorde jag tidigt! Till exempel så skulle jag bli hundra gånger bättre än henne på att köra bil (överallt), jag skulle vara mycket mer förstående och tillåtande för mina barn när de blev tonåringar, jag skulle göra roligare saker och njuta mer av livet (typ spela spel med barnen, städa mindre, plocka mindre, jobba mindre…). En sak har jag i alla fall lyckats med, att köra bil överallt och utan begränsningar. Från att ha tagit körkort i lilla Ånge där det varken fanns flerfiliga körfält, rondeller eller trafikljus eller mer än en huvudled så började jag som 19-åring att köra i Stockholm. Mina pluggkompisar från sjukgymnastlinjen vittnar nog gärna om att det inte alltid gick bra – medan jag fortfarande menar att det är helt ok att köra åt fel håll i rondellen om det inte finns några andra bilar där som visar riktningen! (det gör jag fortfarande ibland utanför kontoret). Övriga saker har jag nog inte lyckats särskilt bra med alls. Det är ganska jobbigt när man hör sin mammas jobbiga ord komma ur sin egen mun och erkänna att man faktiskt står för det?! Man skulle ju också kunna vända det till något positivt och påstå att det beror på att man mognat

Jag har funderat mycket om det här med arv och miljö. Vad kan påverkas av omgivningen och vad är medfött i personligheten? Självklart är det alltid en kombination, men visst undrar man ibland över varför ens barn är så otroligt olika som personer fast de vuxit upp i samma miljö med samma föräldrar? Har ordningen i syskonskaran betydelse? Om första barnet bestämmer sig för att anta life condition ”bäst”, så måste ju tvåan välja något annat. I det här fallet valde Ofelia ”kontroll” (av en händelse samma som jag…). För Osanna fanns det då bara ”pleaser” kvar att välja på och det är precis den life condition som hon har flest drag ifrån.  😉