Tänker tillbaks på 2013 och alla nätter, timmar, som jag legat vaken, oroat mig, funderat, ältat, sorterat och försökt lösa problem…
… under året som var har jag trots allt haft mycket hjälp av de erfarenheter som jag gjorde för 13 år sedan. Då var sömnproblemen inte så enkelt lösta eftersom de berodde på stressreaktion orsakad av att jag hade gått på högvarv dygnet runt alldeles för länge och enda vägen ut var med medicinsk hjälp. Det var en dyr och tuff läxa jag lärde mig då – men jag tror inte att jag klarat av 2013 på samma sätt om jag inte gått igenom det som jag gjorde under 2001.
Jag har inte berättat för så många om hur det verkligen var 2001. Eller egentligen så började det på juldagen 2000, då jag äntligen fick chansen att slappna av efter en intensiv tid. Endast mina närmaste och då nära arbetskamrater vet mer eller mindre… Det var året som Oskar var 5 och Ofelia 3 år, året då jag insåg att det inte går att uppnå det perfekta och ha kontroll på allt, året när jag under veckor kämpade mig igenom sömnlöshet och svår ångest, året som jag äntligen fick min efterlängtade insulinpump, året då jag blev osäker på vem jag var och vad jag ville vara, året å jag funderat som mest över meningen med livet (att jobba med sjuka, ensamma gamla var väl inte det bästa just då…), året då jag lärde mig massor om mig själv och livet och året då allting till sist vände.
Nu när jag har svårt att sova, för visst händer det ibland, särskilt om man är oroad, stressad eller bekymrad över något har jag ändå oftast mina små knep för att få den sömn som jag behöver.
Mental träning eller mindfulness är det mest effektiva. Oftast, om man inte är helt ur balans så kan man med tankens kraft påverka att kunna släppa jobbiga tankar och slappna av. Jag har även triggers som brukar fungera bra för att bryta jobbiga tankebanor och den bästa är att värma en vetekudde, lägga mig på rygg (somnar annars alltid på sidan eller magen) och den varma vetekudden över bröstkorgen.
Under 2002-2004 läste jag kursen PUMT i mental träning på Skandinaviska Ledarhögskolan på kvartsfart och distans. Råkade komma i kontakt med den och Lars Eric Uneståhl av en ren händelse när jag var i Örebro och utbildade mig till hälsoprofilbedömare tillsammans med andra som redan jobbade som mentala tränare hösten 2001.
Här kan du läsa mer om mental träning, Skandinaviska Ledarhögskolan och PUMT: http://www.slh.nu/display_sub.asp?apid=105

Lennart Fredriksson säger:
Intressant, tack att du delat med dig! 2001 var nog också mitt värsta år: orkar inte skriva mer just nu..kl är 01..och jag har kommit på att jag absolut måste sova då!
måndag, 13 januari 2014 — 00:02