Anna-Karin Eskilsson

… precis när ritningen började ta form och kaninhuset väntade på att bli byggt och gamla lekstugan skull skrotas kom jag på iden att…

… en 15 år gammal hemmabygd lekstuga med kioskdisk i ena änden och bollplank i den andra skulle kunna bli det ultimata kaninhuset efter en liten uppfräschning.

Måla om, fixa kant runtom (då det börjat ruttna lite nertill). Lägga ny takpapp, sätta upp galler och bygga utebur…

Baksidan

Många 5-poängare idag

Framsidan

Roligt, billigt och stort 😉

Är för mig att skapa något… att få vara kreativ… att inte behöva följa regler och rutiner utan tänka fritt och se något växa fram 😉

Den här väskan önskade Ofelia sig som strandväska… Jag började förra sommaren, eller var det sommaren innan dess? – men projektet strandade – hehe…

Nu är den iaf klar och jag har redan börjat på nästa ”hemliga” projekt 😉

Nu ser vi fram emot en solig sommar med mycket bad

Underbar cykeltur i vacker natur, delvis på grusvägar tillsammans med Ofelia

Jag och Ofelia började hemma med att byta slang och däck på Ofelias bakhjul. Inte helt enkelt då specialverktygen var med Bosse på jobbet och båda cykelpumparna var puts väck!
Tur att man har grannar

Efter typ 12 km kom vi till en olycka… En bil hade voltat, tvärs över gamla Saltsjöbadsvägen så att inga bilar kunde komma fram – man kunde precis passera med cykel… Läskigt! Som tur var kom vi inte först utan polisen var där. Undrar vad som hade hänt? Mobilen kanske?

Efter 15 km stannade vi i 1,5 timme – gissa vad vi gjorde?!

Sen cyklade vi de sista 3,5 km hem… Ca 400 m hemifrån, mitt i VÄRSTA backen bor Paulo Roberto…

Jag har alltid bott på ett berg… Som barn bodde jag på BoBERGSvägen och ville helst inte cykla uppför storbacken, då var det bättre med lillbacken även om det innebar en omväg och att komma från andra hållet…

Jag skulle ALDRIG flytta till ett berg…. Och så hamnar man här – och har bott kvar i 18,5 år…

Måste erkänna att det psykar mig lite extra att kliva av cykeln och GÅ uppför superbranta backen förbi Paulos hus… Inte för att han skulle bry sig utan snarare för att han är en träningsförebild och jag mött honom joggandes uppför den backen en lördagmorgon när det var -18 grader.

Idag cyklade jag uppför hela backen – med Ofelia som hare

Du lärde mig att byta däck på bilen, koppla elen i kontakter, slå hö med lie och en massa annat. Vi spelade spel och grejade på tomten och i pannrummet… Du gav mig omtanke och kärlek, du satte gränser och jag utmanade. Du fanns alltid där som pappa och morfar – ända tills idag för 10 år sedan då cancern tog överhanden och du tog ditt sista andetag.
Saknar dig här på jorden, men vet att du finns med oss varje dag…
Om du hade levt skulle du ha fyllt 79 i år ❤️

Att gjuta i betong är roligt – och billigt
Nu är det dax att måla, i alla fall några, annars tycker jag att naturlig betong egentligen är finast!

Osanna har feber – igen!! Och ont i halsen – envist virus det här…

Ofelia är barnvakt i Saltis…

Oskar är i Långtora hos Amir och gör praktik…

Bosse är i Barcelona på konferens…

Jag är hundvakt och försöker hålla ställningarna här hemma. Skulle egentligen ha varit på ”Hälso hack” med Veryday denna helg, men hur gärna man än vill är det bara att inse att det ibland är omöjligt…

Nu blir det lite pyssel istället – hoppas att Osanna orkar komma ut i skuggan en stund – det är ju 21 grader idag

Efter en vecka med alldeles för lite sömn, för mycket jobb och stress är det äntligen helg…
Känner mig nöjd med allt som jag hunnit med under veckan och de deadlines som jag precis klarat av (försöker att inte tänka på allt som jag inte hann med och som ligger på hög och väntar) och försöker att inte sörja sjösättningen som jag inte fick ihop tid till igår och andra saker som jag avstått under veckan…
Nu måste jag få en balans mellan jobb, familjen och egen tid… Varför ska det vara så svårt, jag som bestämt mig flera gånger om?!?

För första gången i livet har jag slitit ut sängkläder så att det gått hål i dem. Köpte dessa satänglakan på Hemtex för typ 15 år sedan och det ena örngottet är nu helt sönder, så pass att det inte ens går att sova på andra sidan…

De är så otroligt sköna och nu lääääängtar jag efter att få krypa ner i en nyvädrad och nybäddad säng. Synd bara att Migo var först att inta min halva…

Migo, som absolut inte skulle få vara i sängarna… Han sover för det mesta tillsammans med Ofelia i hennes runda säng 😉 Och ibland, när Ofelia har annat för sig i min fotände.

Jo, vi har ju förresten dubbelsängskåp. Skaffade det när Osanna föddes och Oskar fick överta vårt sovrum för att alla tre barnen skulle få eget rum. Så vi sover i arbetsrummet och varje morgon försvinner säng med sängkläder in i skåpet. Bara att spänna fast sängkläderna och fälla upp

Längtar efter sängen efter två sena nätter… I morgon bitti blir der avfärd mot Mannheim vid 05:30…

Halvtrött med musiken på max och medsjungandes för att hålla mig vaken blev jag plötsligt varse on blinkade blåljus och röda lampor tvärs över E20 söder om Eskilstuna på den i övrigt tomma motorvägen!

Bara att bromsa in och köra av då ALLA körfält var avspärrade… En kvinnlig polis visade vägen längre in åt sidan där jag möttes av hennes manliga kollega.

Det var absolut kolsvart ute sånär som lysena från bilen. Råkade dra ner bakrutan istället för den på förarplatsen när jag skulle säga hej till polisen ;(

Nykterhets- och körkortskontroll sa polisen. Upp med bakrutan och ner med framrutan och leeeta efter körkort i mörkret och därefter krångla ut det ut plastfickan. -Jag är i alla fallvaken kommenterade jag undertiden – nog mest för att övertyga mig själv…

”Negativt” stod det i displayen och jag pustade ut. Precis som om det skulle ha funnits minsta lilla risk för något annat?!? Men, man vet ju aldrig, efter allt kaffe och choklad och Extend från Infucare 😉

De sista 10 milen var om möjligt musiken ännu högre,kan rekommendera Mix Megapols blandning efter 01:00

Halvtrött med musiken på max och medsjungandes för att hålla mig vaken blev jag plötsligt varse on blinkade blåljus och röda lampor tvärs över E20 söder om Eskilstuna på den i övrigt tomma gatan!

Bara att bromsa in och köra av då alla vägfält var spärrade… En kvinnlig polis visade vägen längre in åt sidan där jag möttes av hennes manliga kollega.

Det var absolut kolsvart ute sånär som lysena från bilen. Råkade dra ner bakrutan istället för den på förarplatsen.

Nykterhets- och körkortskontroll sa polisen. Upp med bakrutan och ner med framrutan och leeeta efter körkort i mörkret och därefter krångla ut det ut plastfickan. -Jag är i alla fallvaken kommenterade jag undertiden – nog mest för att övertyga mig själv…

”Negativt” stod det i displayen och jag pustade ut. Precis som om det skulle ha funnits minsta lilla risk för något annat?!? Men, man vet ju aldrig, efter allt kaffe och choklad och Extend från Infucare 😉

De sista 10 milen var om möjligt musiken ännu högre,kan rekommendera Mix Megapols blandning efter 01:00

En lång dag och givande går mot sitt slut.
Det blev en tidig morgon i morse och att vakna upp till snöblandat regn var väl inte direkt vad jag hade väntat mig eller hoppats på inför en 40 mil lång bilresa…

Efterhand sken solen upp och vägarna blev torra. Musiken på max och bara vägen att hålla koll på – en otroligt skön, nästan meditativ känsla i 4,5 timmar. Stannade och tankade och åt lite snabbt, för övrigt var det raka vägen.

Kom fram i bra tid och tänkte ta en rask promenad innan samlingen men insåg snabbt att här kryllar det av björkar och därmed även pollen. Istället fick det bli en kort och lugn promenad i skogen.

Jätteroligt att vara på diabetes typ 1 träningsläger och träffa lägerledarna igen, liksom representanter från de övriga företagen och extra härligt att sitta i en grupp med 12 lägerdeltagare som älskar att träna och som alla delar samma utmaning – diabetesen.

Här tror jag också att många dom jobbar med diabetes har massor av kunskap att hämta – både från expertisen och från alla med egna erfarenheter och olika sätt att hantera träningssituationer på.

Nix, nu dags att sova och ladda inför en ny arbetsdag med frukost kl 7 och styrkecirkelträningspass kl 9 😉

Morgondagen beräknas sluta kl 21, då jag börjar rulla hemåt. Hade gärna varit kvar till lägrets slut, på söndag, men det får bli en annan gång 😉