… och alla unga tjejer som bloggar/Facebookar om sina till ytan sett ”perfekta” liv, träningsfreak som lägger videor hur man ska träna för att få den ”perfekta” kroppen och alla som (på grund av dålig egen självkänsla??) slänger ur sig oigenomtänkta elaka kommentarer (inte minst på internet) till andra.
Som tonåring söker man sin identitet, vill försöka passa in, vara cool, synas lagom och på rätt sätt. Inte konstigt att man lätt letar sig till bloggar, Youtube, Facebook, TV-serier och annat i sökandet efter vem man är och vem man vill vara. Tyvärr är det så att sociala medier och många ungdomsserier ger en helt förvrängd verklighetsbild och bäddar för att man ska känna sig ännu mer misslyckad, få sämre självkänsla och bygga upp en helt felaktig självbild.
Vi vuxna och även skolan har ett stort ansvar för att hjälpa våra ungdomar att ställa rimliga krav på sig själva, vara nöjd med och acceptera den man är, prestera efter sin förmåga och vara snälla mot sig själva andra.
Hur kan man som föräldrar till 11-åriga fotbollspelande killar köpa proteinpulver? Har det inte gått åt h-vete för långt? När slutade vanlig sund husmanskost fungera? Vilka signaler skickar vi egentligen till våra barn?
Hur förklarar man som 5/2-dietare för barnen att vi helt plötsligt bara behöver äta motsvarande mängd kalorier en frukost på en hel dag?
Unga tjejer ska ha platta vältränade magar, stora bröst, stora läppar, modellmagra ben och armar och smala ansikten medan unga killar ska ha deffade muskulösa kroppar med rutor på magarna.
I en radie av bara 150 m hemifrån är det (minst) tre unga tjejer som på grund av självsvält (nyttighetstänkande eller bantning som spårat ur) har fått sjukdomen Anorexia. Det är en jättejobbig sjukdom som påverkar hela livet för den drabbade och som ingen väljer frivilligt. I början kanske viktnedgången är självvald, men när man nått en viss undervikt kan man inte längre kontrollera vare sig matintag eller viktminskning, hungerskänslorna försvinner och självbilden blir totalt förvrängd. Varje år är det massor av unga tjejer som får denna sjukdom och som lider något fruktansvärt helt i onödan, orsakat av våra sjuka skönhetsideal. Många utomstående tror att det bara är att ”äta” – men det är mycket mer komplicerat än så. Anorexia är en sjukdom som är otroligt missförstådd och för den oinsatta svår att förstå sig på. Det tar tid att läka och bli frisk och för den som är sjuk är det en lång kamp mellan den friska logiska sidan och sjukdomen, den objudne gästen, som förvränger allt, påverkar hela tillvaron och vill ta kontrollen.
Unga killar stressas också och mår dåligt över alla skönhetsideal. Det är bara 1/10 av de som får Anorexia som är killar. Det som är vanligare hos unga killar är att tidigt börja gå på gym, tävla med kompisarna om vem som är starkast, köpa dyra proteinpulver, piller och andra onaturliga blandningar för att påskynda muskelbyggandet och öka träningsuthålligheten. Istället för att äta vanlig mat hamnar fokus på protein och pulverintag. Oregelbunda måltider får det gärna vara bara de hamnar rätt i anslutning till träningen och muskelbyggandet. Att de utsätter sig själva, njurarna, hjärtat och övriga kroppen för livshotande risker och skador som kan bli bestående är inget som finns med i beräkningen. Många proteinpulver inte dessutom inte varudeklarerade och kan innehålla beroendeframkallande substanser är en annan stor fara som varit uppe i media det senaste året.
Jag håller med Mark Levengood som myntat 7:2-dieten, ”ät sju dagar i veckan och träna två” !!
Men… hur gör man egentligen som förälder/skola för att skapa debatt och upplysning? Hur gör man för att överrösta alla sociala medier och allt kompistryck för att få dagens ungdomar att känna sig nöjda med sig själva, orka stå emot alla extrema skönhetsideal, äta en normal och varierande kost i lagom mängd, unna sig lagom av det goda när det bjuds (d.v.s. något mellanting mellan 3 chipspåsar på en och samma kväll eller inte chips alls…) och träna lagom med fokus på välbefinnande och den sociala gemenskapen istället för kroppen?
Jag är helt övertygad om att man i jakten på den ”perfekta” kroppen och det ”perfekta” livet under unga år missar så otroligt mycket annat roligt… Jag är också helt övertygad om att det inte kan vara särskilt roligt att vara ihop med en kille eller tjej som lägger så mycket tid på sitt utseende och på att vara ”perfekt”. LAGOM av allt är bäst!
På fredag är det åtta veckor sedan jag fick mina sprickor i hälbenet… helt galet vad tiden går fort – och att det inte känns bättre i foten än vad det gör! Även om de på Hand & Foot surgery center ju sa att jag skulle räkna med kryckor i tre månader…
