Anna-Karin Eskilsson

Tror att jag kan det mesta nu…

…om Smart Pix i alla fall – det var helt klart en fördel att alla varit på semester så jag blev tvungen att lära mig genom trial and error (har bara jagat global liiiiiite under mellandagarna och faktiskt även lyckats få lite svar med länkar att använda och läsa).

Min lilla brorsdotter (känns bättre att skriva så än att kalla mig faster – det låter gammalt!) Zoey, som är 4 månader kommer att lära sig massor av saker i år. Och hur lär sig egentligen småbarn (och kanske även tonåringar?) – genom att man talar om för dem hur saker och ting hänger ihop eller genom att testa?

På bilden provar Zoey att dra i Ofelias hår – det är ju inte inte alla som har så långt och härligt hår att dra i

Efter att ha nyårhandlat blev kylskåpet överfullt och behövde rensas ur…

Det visade sig att fiskpinnarna var mer populära bland familjens fyrbenta medlemmar, frågan är bara vem som får dem till sist?

Osanna börjar helt plötsligt må jätteilla… ”Jag är INTE övertrött mamma!!!!!, vart är febertermometern?”. Jag svarar att vi inte behöver kolla febern i kväll utan att det är bättre att gå och lägga sig och se hur det känns i morgon…

Osanna, efter att ha kräkts i handfatet när hon var på toa och i hinken vid sängen x flera: ”Mamma, hur länge dröjer det innan man mår bra när man är övertrött?” Jag svarar, ”Du ÄR nog inte övertrött utan magsjuk Osanna, kanske mår du bra i morgon, annars kan det ta ett par dagar”…

JAG vill verkligen INTE bli magsjuk! Diabetes och magsjuka är absolut sämsta kombon… När Oskar och Ofelia var små var jag magsjuk flera gånger varje vinter. Ett par gånger slutade det på sjukhus… Lika jobbigt att ha koll på blodsockret och undvika att bli medvetslös (få för lågt blodsocker) varje gång.

Värsta gången var när jag var gravid i vecka 34 med Ofelia. Blev magsjuk direkt efter middagen och det är ju inte så bra med tom mage när man precis tagit insulin för att balansera blodsockret för en hel måltid! Åt och kräktes om vartann… Så till sist hann jag inte ens fram till toaletten utan kräktes genom händerna på vägen dit. Halkade på banankräkset utanför badrumsdörren och landade på rygg. Fötterna slog i toadörren nertill varpå den lossnade från inskjutsgångjärnen och föll platt ner rakt på min mage. Det hela slutade på sjukhus… Hursomhelst så klarade både jag och Ofelia oss efter omständigheterna bra och nu såhär efteråt är det mest en ”rolig historia”.

I natt sover jag på en annan våning och har för säkerhets skull kokat tandborsten (hmmmm, ibland får man vara hypokondrisk). Bosse som typ aldrig blir magsjuk sover med Osanna i vår dubbelsäng…

Håll tummarna att alla andra klarar sig och att Osanna kryar på sig snabbt!

Vi hade en jättemysig julafton här hemma hos oss tillsammans med min mamma, Bosses mamma, min bror med fru och 4 månader gamla Zoey. Så härligt att få vara tillsammans i alla olika åldrar, bara vara, äta gott, titta på Kalle Anka (Zoey missade dock den traditionen hennes första jul, då hon istället passade på att sova och ladda inför att tomten skulle komma) och öppna julklappar.

Efter en lång dag blir man trött och sminket kanske inte längre är kvar där det var tänkt. Men Osanna har en lösning på allt…

Ledsen för att det har varit så rörigt med mina telefonnummer den senaste tiden. Men säg vad som inte har varit rörigt i mitt liv det senaste året?

I fortsättningen är det i alla fall 073-231 46 88 som gäller. Andra nummer som finns sparade på mig kan vara en bra idé att radera.

Och du… om du ändå är på g att uppdatera, så är e-postadressen akeskilsson@gmail.com

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur är det nu ordspråket lyder? Hursomhelst så har jag varit med i Roche Diagnostics konstförening i 7 år och aldrig vunnit. I år var det första gången som jag verkligen jättegärna ville ha en av tavlorna.

Och tro det eller ej, men jag VANN den

”Näsan i blöt” av Caroline af Ugglas. Varje gång som jag ser den på vardagsrumsväggen blir jag såååååå glad!

För dig som vill se mer av Caroline af Ugglas konst, klicka här

… med detta sex minuter långa bildspel bjuder jag på en tillbakablick från det gångna året.

Känns lite halvjobbigt att erkänna att jag älskar min iMac – allt är så logiskt och enkelt och den har verkligen det där lilla extra som man behöver! Så enkelt att fixa fina dokument, presentationer, bildspel och videos… Jag lär mig mer och mer, men kommer aldrig att få samma koll som Ofelia 

God Jul och ett Gott Nytt År 2014!

MÅNGA KRAMAR

I dag är det första dagen på mitt nya liv 😉 Det har varit några jobbiga månader, ända sedan den veckan i juli när jag skadade foten.

Äntligen kan jag pusta ut efter flera veckors ältande och funderande. Förra veckan var väl den jobbigaste med massor av känslor, bra, jobbiga och givande samtal…

Jag har sagt upp mig efter 2,5 månader på mitt nya jobb. Att vara global produktchef för hjälpmedel där man inte har någon patientkontakt och med ansvar för tre produktområden allt ifrån de små detaljerna till kvalitetsfrågor, standards, riskbedömningar, CE-märkningsbevis, kravspecifikationer, projektdirektiv, monteringsanvisningar, manualer, servicemanualer, rekondanvisningar, reservdelslistor, pris och packetering, standard- och intercompanypriser, servicemeddelanden, upplägg av artikel, prislistor, distributörer, konkurrenter, lager, leveranssätt, ledtider, upphandlingar, lanseringar, nya marknader, nyhetsbrev och mycket annat var inte min grej…

Jag vill arbeta i ett företag där jag känner att jag kan göra skillnad, där jag kan kombinera mina egna erfarenheter, med jobb framför datorn och kundmöten. Där förväntningarna på rollen är rimliga och det inte krävs minst en 24-timmars arbetsdag för att ha en möjlighet att ”lyckas”…

Nu har jag äntligen landat

… kan ibland vara en fördel samtidigt som det emellanåt är väldigt skönt att släppa på kontrollen.

Att komma fram till Friends Arena för att se julgalan och upptäcka att biljetterna som kom med var de till Jonas Gardells show i februari samtidigt som man konstaterar att arenan är tom är väl så långt ifrån kontroll som man kan komma?!

Som tur var hade vi bilen och Ofelia hade sin mobil med (själv är jag för tillfället utan).

Genom att logga in på min Facebook, ladda hem Groupon och logga in där via Facebook så kunde vi få fram biljetterna – som hade gått ut… Som tur var gick de ändå att öppna och där stod det Tele2 Arena!!!

Efter en snabb bilfärd, ny parkeringsavift fast på rätt ställe, i Globen garaget och att ha lyckats hämta ut biljetterna via Groupon appen i mobilen fick vi toppenplatser mittemot scenen och hann precis lagom innan showen började.

Till slut blev det en toppenkväll med härlig underhållning och mysigt sällskap av Ofelia

… på att jag inte riktigt är mig själv

Haha, känner mig superlyckad som klev T-banan mot Mörby i Liljeholmen, slog mig ner och sjönk in i musiken utan att notera vad omgivningen gjorde eller lyssna på vad som sades i högtalarna.

Lamporna släcktes direkt när jag satt mig ner och dörrarna stängdes samtidigt. HELT KOLMÖRKT och på väg mot jag-hade-ingen-aning-om-alls i 700 knyck… Hann fundera på hur det skulle vara att övernatta inlåst i en tunnelbanevagn på en öde bangård?!

Kom efter en bra stund på att jag kunde gå fram till chauffören i mörkret och knacka på! Han öppnade – och som tur var var nästa stopp Slussen. Kliver av tåget (genom förarhytten…) och inser att jag är längst ifrån utgången mot bussarna – fast jag alltid brukar vara närmast när jag kliver på på samma ställe vid Liljeholmen. Hmmmm, kan absolut inte få ihop hur det gick till (tog vi en rundfärd kanske??).

Undrar just vad som händer med mig – eller är det kanske bara att jag lärt mig att ”stänga av” efter att ha suttit i kontorslandskap i 6 veckor?

Tror inte det… Glömde även handlingslistan de båda senaste gångerna som jag varit och handlat. Igår var det minst 30 saker som jag skulle ha! Positivt är dock att jag ändå fick med mig det mesta hem!

I går kväll när vi var på bio glömde jag företagsbiljetterna som jag betalat med hemma… TRODDE jag – hittade dem i ett okänt fack efter att ha diskuterat med tjejen i kassan i 5 min och precis var på väg att betala nya…

Hjälp, vad är det som håller på att hända?